Det är ganska vanligt att en förälder ger ett av sina barn en större gåva, exempelvis pengar till en kontantinsats. Orsakerna kan vara många och ofta har föräldern inte tänkt på om det ska en utjämning mellan barnen på grund av gåvan. Den dagen föräldern går bort är sådana gåvor en förhållandevis vanlig källa till konflikt mellan barnen. I den här artikeln tar vi upp de viktigaste reglerna om gåvor till barn och vad som kan vara bra att tänka på.
Inom svensk arvsrätt är utgångspunkten att en förälder vill behandla sina barn rättvist i den bemärkelsen att barnen ska få egendom till ungefär lika stort värde, antingen genom gåvor eller som arv. Man utgår därför normalt ifrån att gåvor som en bröstarvinge fått ska betraktas som ett förskott på arv. Det innebär enkelt uttryckt att den som mottagit gåvan får avräkna gåvan från sitt arv.
Vid arvskiftet görs beräkningen som om gåvan ingått i kvarlåtenskapen. Det är gåvans värde vid gåvotidpunkten som används vid beräkningen.
Exempel på arvsförskott
A har barnen B och C. A har gett B en gåva värd 50 000 kr vid gåvotillfället och utan att ange att gåvan inte ska utgöra förskott på arv.
När A avlider uppgår hans kvarlåtenskap till 100 000 kr. Vid beräkningen av arvet efter A lägger man till gåvans värde till kvarlåtenskapen som då uppgår till 150 000 kr. Arvslotterna uppgår då till 75 000 kr.
Eftersom B redan fått en gåva värd 50 000 kr får B bara 25 000 kr medan C får 75 000 kr. På det sättet uppnår man ett resultat som innebär att B och C behandlats lika i ekonomiskt hänseende.
En presumtion som kan brytas
Utgångspunkten är alltså att gåvor som en bröstarvinge mottagit utgör förskott på arv. Som arvsförskott räknas dock inte utgifter som en förälder haft för att fullgöra sin underhållsskyldighet och inte heller normala gåvor, exempelvis födelsedagspresenter eller julklappar. Man gör bedömningen av vad som är en normal gåva utifrån givarens ekonomiska förhållanden. Vid bouppteckningen är den som mottagit gåvor skyldig att uppge det så att det kan beaktas vid arvskiftet.
Antagandet om att en gåva utgör förskott på arv kan brytas om givaren föreskriver det eller om det på något annat sätt framgår av omständigheterna. Det vanligaste och mest tillförlitliga sättet att göra det på är att upprätta ett gåvobrev där man uttryckligen anger att gåvan inte ska avräknas som förskott på arv. Undantagsvis kan det, trots att det inte finns någon sådan handling, framgå att givaren inte ville att avräkning skulle ske. Vid tvist mellan bröstarvingarna leder det dock ofta till bevissvårigheter.
Vad gäller gåvor till andra än bröstarvingar är utgångspunkten den omvända, alltså att avräkning inte ska ske. Vill man i ett sådant fall att gåvan ska avräknas från ett framtida arv behöver man därför ange det i gåvohandlingen.
Kränkning av rätten till laglott
Reglerna om förskott på arv medför inte att en gåvomottagare behöver återbära, alltså lämna tillbaka, hela eller delar av en gåva. Det kan alltså vara så att den som fått en gåva till ett högt värde trots allt gynnas i förhållande till övriga bröstarvingar.
Bröstarvingar har alltid rätt att få sin laglott, alltså halva arvslotten. Om det finns två bröstarvingar är deras respektive laglott en fjärdedel av kvarlåtenskapen. För att undvika att en förälder försöker kringgå bröstarvinges rätt till laglott finns det regler som innebär att en gåvotagare under vissa förutsättningar kan behöva återbära gåvan eller dess värde till dödsboet (det s.k. förstärkta laglottsskyddet). Denna regel blir aktuell när gåvan har givits under sådana förhållandena att den är att likställa med ett testamente. Ofta innebär det att gåvan givits av gåvotagaren i nära anslutning till att denne avled, men det kan även finnas andra omständigheter som talar för att givaren avsåg att fördela sin egendom på ett visst sätt.
Om gåvan anses vara att likställa med ett testamente blir gåvotagaren normalt skyldig att återbära så mycket av gåvan eller dess värde som krävs för att bröstarvingarna ska kunna få ut sina laglotter. Vid beräkningen lägger man till gåvans dagsaktuella värde till kvarlåtenskapen och alltså inte värdet vid gåvotidpunkten som annars är huvudregeln. Återbäringsskyldigheten vid laglottskränkning gäller såväl bröstarvingar som andra som mottagit gåvor.
Om du vill lämna en gåva – tänk på
Om du vill gynna något barn framför andra barn, upprätta ett gåvobrev där det framgår att gåvan inte ska utgöra förskott på arv.
Det finns möjligen en risk för att gåvan kan inkräkta på övriga barns laglotter. Det kan i sin tur leda till att barnen hamnar i konflikt med varandra den dag det blir aktuellt att fördela arvet. Det är inte alltid helt enkelt att avgöra om en gåva kommer att innebära en kräkning av laglotten. Kontakta därför en advokat som är specialiserad på arvsrätt innan större gåvor ges.