Att hamna i en tvist upplevs ofta som påfrestande, både för den som har ett krav och den som får ett krav riktat mot sig. Det är viktigt att så snart som möjligt lägga upp en strategi för hur tvisten ska hanteras. Det är bra att ta hjälp av en juridisk rådgivare för att kunna bedöma vad som bör göras.
En tvist innebär att två parter är oense. Ofta gäller det olika typer av ekonomiska krav, men det kan även avse annat så som vårdnad av barn. Ytterst avgörs en tvist av domstol eller genom skiljeförfarande. I många fall kommer parterna dock överens innan tvisten nå ett slutligt avgörande, vilket många gånger kan ge ett förhållandevis bra utfall för parterna. Har man exempelvis haft ett långvarigt samarbete kan det finnas vinning i att nå en lösning i samförstånd.
Tvistlösning utom domstol
Tvister kan snabbt bli kostsamma för inblandade parter. Många gånger är det inte ekonomiskt motiverat att driva en tvist vid domstol om det rör sig om förhållandevis mindre belopp. För att bespara kostnader och kunna bibehålla goda relationer, exempelvis med en affärspartner, kan det därför vara fördelaktigt att försöka uppnå en förlikning, det vill säga en lösning i samförstånd. Ju tidigare detta kan uppnås, desto mer resurseffektivt är det för samtliga inblandade. Det är dock viktigt att förlikningen faktiskt blir ett avslut på tvisten och att det är inte är möjligt för parten att återkomma med ytterligare krav efter att överenskommelsen slutits.
På Elison Wahlin Advokatbyrå har vi gedigen erfarenhet av att företräda klienter vid förhandlingar och vi verkar för ett förmånligt utfall för våra klienter med beaktande av de risker en process kan medföra. Om en uppgörelse kan uppnås hjälper vi till med att utforma ett förlikningsavtal som säkerställer att tvisten faktiskt får ett avslut.
Tvistlösning vid domstol
Om parterna inte lyckas komma överens behöver den parten som riktat ett krav mot den andre ansöka om stämning vid tingsrätten för att få sitt krav prövat. Den som framställer ett krav kallas då för kärande och den som kravet riktas mot kallas för svarande.
Ett tvistemål vid domstol inleds med att käranden ansöker om stämning mot svaranden. I stämningsansökan ska käranden ange vilket krav denne riktar mot svaranden och av vilken anledning. Svaranden får därefter bemöta kärandens krav. Båda parter kan även uppge den bevisning som de vill åberopa till stöd för vad de påstår. Det är viktigt att som part noggrant tänka igenom vilken grund man har för sin talan och vilken bevisning som ska åberopas. Under processens gång kan domstolen även förelägga parterna att slutligt bestämma sin talan och åberopa bevisning vilket innebär att det efter denna tidpunkt som huvudregel inte går att åberopa nya grunder eller ny bevisning. Detta görs främst i syfte att effektivisera processen.
Beroende på hur pass omfattande och komplicerad tvisten är kan käranden och svaranden efter stämningsansökan och svaromål komma att inge ytterligare yttranden där respektive part bemöter den andres påståenden. Därefter sätts målet vanligtvis ut till något som kallas för muntlig förberedelse, vilket innebär att tingsrätten kallar parterna till ett muntligt sammanträde där målet gås igenom och eventuella oklarheter reds ut. En viktig funktion för domstolen är att försöka få parterna att komma överens, eller förlikas som det också kallas. Det innebär att parterna enas om hur tvisten ska lösas utan att domstolen gör en bedömning av tvisten. Detta är vanligt att tvister löses på det här sättet och frågan om förlikning aktualiseras ofta fortlöpande under processen. Det är därför bra att ha tänkt igenom hur man som part ställer sig till en förlikning och vilken nivå man är beredd att lägga sig på.
Efter den muntliga förberedelsen kan domstolen ha kompletterande frågor som parten ska återkomma med svar på. Därefter sätts målet vanligtvis ut till huvudförhandling. Huvudförhandlingen inleds med att käranden redogör för sina yrkanden och svaranden för sin inställning till dessa. Båda parterna redogör även för grunderna till yrkanden respektive inställning. Efter detta gör parterna en så kallad sakframställan, det vill säga berättar om bakgrunden till tvisten och det krav som framställts samt de fakta och den skriftliga bevisning som stödjer det parterna påstår. Därefter hålls ofta förhör med parterna, det vill säga käranden och svaranden. Parterna är skyldiga att tala sanning och att inte undanhålla något vid förhöret. Om någon av parterna åberopat vittnen hålls därefter förhör med dessa. Vittnen får avlägga en så kallad vittnesed och måste också tala sanning och berätta allt de känner till.
Huvudförhandlingen avslutas med att parterna slutför sin talan, vilket innebär att de sammanfattar vad som framkommit under huvudförhandlingen och hur det utifrån gällande rätt och domstolspraxis stödjer partens uppfattning om vad som hänt och hur domstolen ska döma.
På Elison Wahlin Advokatbyrå har vi gedigen processvana och kan därför företräda våra klienter på bästa sätt vid tvister i domstol.
Skiljeförfarande
I kommersiella avtal är det inte ovanligt att parterna tagit in en bestämmelse om att tvister ska lösas genom skiljeförfarande istället för vid domstol. Fördelarna med detta är att det ofta kan vara mer effektivt och mindre tidskrävande. Dessutom finns det möjlighet att undvika den offentlighet som är förknippad med tvistlösning i domstol, vilket kan vara en konkurrensmässig fördel. Även om förfarandet regleras i lag finns det goda möjligheter för parterna att på förhand själva anpassa förfarandet efter vad som är lämpligt.
En annan fördel med ett skiljeförfarande är att vardera part typiskt sett utser varsin skiljeman som i sin tur utser en tredje. Därigenom kan parterna till skillnad från i domstol säkerställa att skiljenämnden besitter särskild kompetens och erfarenhet inom det område tvisten avser. Det möjliggör ett utfall som på bästa sätt tar hänsyn till de speciella omständigheter och förutsättningar som gäller exempelvis inom en viss bransch.
I vissa fall kan det med beaktande av kostnaderna för ett skiljeförfarande vara motiverat att avtala om att tvister ska lösas genom förenklat skiljeförfarande. Det innebär ofta att tvisten avgörs av en skiljeman, att mängden skriftväxling begränsas och att det inte hålls någon muntlig förhandling. På så vis hålls kostnaderna nere och tvisten kan handläggas än mer tidseffektivt.