I många fall fortsätter föräldrarna att ha gemensam vårdnad efter en skilsmässa eller separation och då krävs att föräldrarna kan fatta gemensamma beslut som rör barnet, exempel om barnet ska byta skola eller vilken vård barnet behöver. Därtill behöver föräldrarna vara ense om barnet ska bo växelvis hos föräldrarna eller om barnet bara skall bo hos den ena föräldern och ha umgänge med den andra föräldern.
När föräldrar inte kan komma överens och tvisten hamnar i domstol finns det några huvudprinciper att känna till som kommer att vara avgöra vid domstolens bedömning om vad som är barnets bästa.
Ensam eller gemensam vårdnad
Nedan följer en sammanfattning av vad som kommer vara avgörande vid bedömningen om föräldrarna ska ha gemensam vårdnad eller om en av föräldrarna ska vara ensam vårdnadshavare för barnet.
Behov, rättvisa och jämställdhet
Det är barnets bästa och behov i varje enskilt fall som avgör frågor om vårdnad, boende och umgänge, inte att uppnå rättvisa mellan föräldrarna eller att tillgodose en förälders behov av barnet. Lagens bestämmelser är könsneutrala och frågan om vem som ska vara vårdnadshavare är inte en jämställdhetsfråga utan ska utgå från de faktiska förhållandena i det enskilda fallet.
Utgångspunkt
Domstolens utgångspunkt är som huvudregel att gemensam vårdnad är det bästa för barnet men varje enskilt fall ska bedömas efter just det barnets förhållanden. Att gemensam vårdnad är det vanligaste betyder inte att det är den bästa lösningen i alla situationer. Vad som kan tala emot gemensam vårdnad följer i kommande punkter.
Allvarliga samarbetssvårigheter
Ett skäl som talar mot gemensam vårdnad är om det föreligger stora samarbetssvårigheter mellan föräldrarna och att föräldrarna därför inte är kapabla att fatta gemensamma beslut om exempelvis skolplats, vård och passansökan. Ett barn mår inte bra av att föräldrarna har ständiga konflikter om beslut och då kan ensam vårdnad vara det som bäst anses gynna barnet. Det är till en förälders fördel i en vårdnadstvist om han eller hon visar en önskan om att samarbeta i stället för att hålla liv i en konflikt med den andra föräldern. I vissa fall, som när den ena föräldern tidigare utsatt den andra föräldern för våld, kan det på grund av rädsla och maktobalans vara svårt att fatta gemensamma beslut och ensam vårdnad är då att föredra.
Risk att barnet far illa
Ett annat skäl som talar emot gemensam vårdnad är om det finns risk att barnet far illa hos en av föräldrarna. Det kan som exempel vara att en av föräldrarna utsatt barnet eller den andra föräldern för våld, hot eller kränkningar. Domstolen gör då en riskbedömning där man tittar på hur långt tillbaka i tiden som våldet eller kränkningarna ligger samt om det var systematiskt våld eller en överilad mindre allvarlig händelse. I många fall bedöms det bästa för barnet vara att den våldsutövande föräldern inte får del i vårdnaden.
Bristande föräldraförmåga
Ytterligare en omständighet som kan tala mot gemensam vårdnad är om en av föräldrarna inte är lämpliga på grund av ett pågående missbruk, allvarlig psykisk ohälsa eller bristande omsorgsförmåga om barnet. Det räcker inte att en av föräldrarna endast påstår att den andra är olämplig utan det krävs någon form av underlag som styrker påståendet. Det är till en förälders nackdel att rikta ogrundade anklagelser mot den andra föräldern i domstolsprocessen, vilket talar för att den föräldern har konflikten i fokus och inte barnet.
Barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna
En omständighet som har en särskild betydelse vid val av vårdnadshavare är barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Om en av föräldrarna tidigare, utan särskilda skäl, har försvårat barnets kontakt med den andra föräldern kommer det vara till den förälderns nackdel och vårdnaden kan då komma att flyttas över till den andra föräldern.
Barnets vilja
Domstolen ska även ta hänsyn till barnets egen vilja i fråga om vårdnad, boende och umgänge med beaktande av barnets ålder och mognad. Barnets vilja har många gånger störst inverkan när det gäller frågor om boende och umgänge. Det finns ingen klar gräns åldersmässigt för när ett barns vilja helt beaktas utan flera omständigheter sammanvägs. Vanligtvis beaktas ett barns vilja från 11-12 års ålder, dock beroende på mognad och om det verkar vara barnets egen verkliga vilja.
Barnets boende
Om en förälder är ensam vårdnadshavare betyder det att den föräldern ensam bestämmer om barnets boende. Domstol kan besluta om barnets boende om föräldrarna har gemensam vårdnad och vilka omständigheter som då är avgörande följer nedan.
Målsättning
Vad som anses viktigt för att trygga barnets mående och stabilitet, så kallad kontinuitetsprincipen, är att barnet får stanna kvar i sin invanda miljö, med samma skola eller förskola och vänkrets. Samtidigt är det viktigt att barnet får möjlighet till en fortsatt nära
relation och vardagskontakt med båda föräldrarna och andra personer som är viktiga för barnet. Domstolen gör en bedömning av varje enskilt barns situation för att kunna balansera behovet av kontinuitet med behovet av en nära relation med båda föräldrarna.
Förutsättningar för växelvist boende
Domstolen kan besluta att barnet ska ha ett växelvist boende. Växelvist boende innebär att barnet bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna, antingen varannan vecka eller uppdelat på kortare perioder. För att växelvist boende ska vara aktuellt krävs flexibilitet och ett särskilt gott samarbete mellan föräldrarna. Även om domstolen kan besluta om växelvist boende mot båda föräldrarnas vilja så kommer det i många fall inte anses vara till barnets bästa. För att det ska finnas praktiska förutsättningar att besluta om växelvist boende krävs också att föräldrarna bor förhållandevis nära varandra för att möjliggöra att barnet endast har en förskoleplats eller har närhet till skolan och kan behålla vänkrets och fritidsintressen. Om barnet är under tre år är det en omständighet som kan tala emot växelvist boende då yngre barn har stort behov av stabilitet och trygghet i boendesituationen. Som framgår ovan har barnets egen inställning till ett växelvist boende stor inverkan och i allt större utsträckning ju äldre barnet är.
Om förutsättningar för växelvist boende saknas
Domstolen kan som alternativ till växelvist boende besluta att barnet ska bo med en av föräldrarna och samtidigt besluta att barnet ska ha rätt till ett schemalagt umgänge med den andra förälder. Vad som kan avgöra vid domstolens bedömning om vem av föräldrarna som barnet ska bo med är bland annat barnets egen vilja, vem av föräldrarna som bäst kan säkerställa barnets fortsatta relation med den andra föräldern, om en av föräldrarna kan säkerställa att barnet får bo kvar i sin invanda miljö samt föräldrarnas omsorgsförmågor
Barnets rätt till umgänge
Barnet har rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor med. Domstol kan besluta om umgänget och vilka omständigheter som då är avgörande följer nedan.
Utgångspunkt
Domstolens utgångspunkt är att det är till barnets bästa att han eller hon har en regelbunden kontakt och får umgås med båda föräldrarna. Umgänge kan innebära att barnet och föräldern träffas eller har kontakt via brev, video och telefon. Omfattningen av umgänget beror på flera faktorer såsom avståndet mellan föräldrarna, barnets ålder och vilja. På samma sätt som vid bedömningen om boendet har barnets vilja en stor inverkan och i allt större utsträckning ju äldre barnet är.
Föräldrarnas ansvar
Båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar att se till att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor med tillgodoses. Det går dock inte att tvinga en förälder att ha umgänge med sitt barn (umgängesvägran) och om en förälder motsätter sig umgänge ska domstolen inte besluta om ett umgänge. Om den förälder som barnet bor med utan godtagbara skäl försöker försvåra barnets umgänge med den andra föräldern (umgängessabotage) kan det vara ett skäl för att vårdnaden eller boendet behöver ändras.
Risk att barnet far illa och umgängesstöd
Om en förälder är i ett pågående missbruk eller gjort sig skyldig till våld, hot eller kränkningar av barnet eller den andra föräldern kan domstolen besluta att det inte är till barnets bästa att umgänge sker. Domstolen kan också besluta att umgänget under viss tid ska ske med umgängesstöd. Socialnämnden utser då en person som ska medverka vid umgänget. Det är i barnets intresse som domstolen kan besluta om umgängesstöd exempelvis om barnet känner oro inför umgänget eller om det finns en risk att umgängesföräldern brister i omsorgsförmåga om barnet.
Sammanfattande tips
- Fokusera på barnet, inte på konflikten med den andra föräldern.
- Kom inte med grundlösa påståenden om den andra förälderns föräldraförmåga. Sök i stället att underlätta barnets kontakt med den andra föräldern.
- Om det finns konkret oro att barnet far illa hos den andra föräldern, ta upp din oro med den andra föräldern och kontakta socialtjänsten.
- Det är en styrka som förälder att kunna samarbeta. Det kan vara tillräckligt att föräldrar med gemensam vårdnad har kontakt via sms eller mail, huvudsaken är att ni kan ta gemensamma beslut om barnet.
- Barnets boende är inte en rättvisefråga där båda föräldrarna har rätt till lika mycket tid med barnet. Barnets behov ändras över tid och då krävs flexibilitet. Frågan är vad som skulle fungera bäst för barnet och er som föräldrar och om det finns praktiska förutsättningar för växelvist boende.
- Om barnet bor hos dig, försök underlätta barnets kontakt med den andra föräldern och ge information om hur det går för barnet. Om du är umgängesförälder, inhämta själv information om hur det går för barnet i förskolan/skolan och fritiden för att vara delaktig i barnets liv och följ det beslutade umgänget.
- Försök reda ut frågorna om vårdnad, boende och umgänge tillsammans eller med hjälp av samarbetssamtal hos familjerätten. Om det inte går, ta hjälp av en erfaren jurist i ett tidigt stadium.