Om socialtjänsten och vårdnadshavare inte kan komma överens om hur umgänget med barnet eller den unge ska utformas under vårdtiden kan socialtjänsten behöva fatta ett beslut om hur umgänget ska genomföras. Det innebär ofta begränsningar om hur och när vårdnadshavare kan träffa och i vissa fall även ringa till sitt barn.
Socialnämnden beslutar om LVU
Socialnämnden har ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård enligt LVU får socialnämnden besluta hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt ska utövas, eller besluta att den unges vistelseort inte ska röjas för föräldrar eller vårdnadshavare. Nämnden ska minst en gång var tredje månad överväga om ett sådant beslut fortfarande behövs (14 § LVU). Utöver socialnämndens bedömning ska även den unge få rätt att framföra åsikter som ska beaktas i förhållande till dennes ålder och mognad (36 § LVU). Utgångspunkten bör därför alltid vara barnets bästa (6 kap. 2 a § föräldrabalken).
En umgängesbegränsning kräver således ett formellt nämndbeslut. Vill du som förälder inte längre gå med på umgängesbegränsningen, ska socialnämnden snarast fatta ett beslut om saken. Även det beslutet ska vara formellt (dvs skriftligen) så att du som förälder/vårdnadshavare kan överklaga till förvaltningsrätten (31 § och 41 § 5 punkten LVU). Det ska framgå ur socialnämndens beslut om umgängesbegränsning om den är tidsbegränsad eller inte. Tiden för begränsat umgänge bestäms således med utgångspunkt i hur behovet av begränsning ser ut för att tillgodose den bästa vården för det enskilda barnet.
Man kan överklaga till Förvaltningsrätten eller vända sig till IVO
Ett beslut om umgängesbegränsning går att överklaga till Förvaltningsrätten för en prövning, dock är det sällan som vårdnadshavare har rätt till ett juridiskt ombud i just denna process. Det kan vara svårt som förälder att få gehör för sina synpunkter och önskemål hos socialtjänsten under en LVU placering. Det innebär dock inte per automatik att socialtjänsten juridiskt har gjort något som är fel. Det händer ändå att även socialtjänsten agerar på sätt som kan klandras avseende myndighetsutövningen och bemötandet som de gett familjen, vilket föräldrar kan klaga på till tillsynsmyndigheten Inspektionen för Vård och Omsorg ( IVO ). IVO bestämmer utifrån klagomålen och de synpunkter som inkommit om de vill inleda ett granskningsärende eller inte. Detta beslut går dock inte att klaga på.