Under utförandet av en entreprenad kan mycket hända som leder till att den tidsplan som parterna inledningsvis avtalat om är svår att följa. Vilken part ansvarar för en försening? När har entreprenören rätt till tidsförlängning? Kan beställaren kräva att entreprenaden ändå ska vara klar i tid? Vad har respektive part för aviseringsskyldigheter?
Inledning
Huvudregeln vid entreprenadavtal där AB 04 eller ABT 06 tillämpas, är att entreprenören ska planera kontraktsarbetena så att de är färdigställa inom den avtalade tidsramen (kontraktstiden) som parterna har kommit överens om (kapitel 4 § 1–2 AB 04 och ABT 06). Under utförandet av entreprenaden kan det däremot uppstå omständigheter som resulterar i att entreprenören, åtminstone inte till den kostnad som är planerad, kan färdigställa kontraktsarbetena vid kontraktstidens utgång. Om det inte föreligger någon förutsättning som ger entreprenören rätt till tidsförlängning uppstår då en försening. Entreprenören kan med anledning av förseningen bli skyldig att betala vite eller skadestånd till beställaren (kapitel 5 § 3 AB 04 och ABT 06).
Tidsförlängning
I AB 04 och ABT 06 finns två bestämmelser som reglerar entreprenörens rätt till förlängning av kontraktstiden. Dessa är kapitel 4 § 2 och kapitel 4 § 3.
ÄTA-arbeten
Av kapitel 4 § 2 framgår att kontraktstiden ska förlängas eller avkortas i den utsträckning ÄTA-arbete eller förändringar i förhållande till angiven mängd i kontraktshandlingarna påverkar möjligheten att hålla kontraktstiden. Denna bestämmelse reglerar alltså det behov av justering av kontraktstiden som uppstår med anledning av beställda eller likställda ÄTA-arbeten under entreprenadens gång (för en utförligare redogörelse avseende ÄTA-arbeten, se artikeln ”Vad är ÄTA-arbeten?”). Entreprenören har i sådana fall rätt till tidsförlängning motsvarande den tidsutdräkt som ÄTA-arbetena orsakat.
Hinder
Av kapitel 4 § 3 framgår att en entreprenör kan ha rätt till förlängning av kontraktstiden om det föreligger hinder att färdigställa entreprenaden i tid. Vilka omständigheter som kan berättiga till tidsförlängning framgår av fem punkter i bestämmelsen vilka redogörs för nedan.
Punkten 1 reglerar omständigheter som beror på beställaren eller något förhållande på dennes sida. Ett sådant förhållande kan exempelvis vara att beställaren i en utförandeentreprenad ska tillhandahålla entreprenören med ritningar över en del av entreprenaden vid ett visst datum. Om så inte sker och detta leder till fördröjningar i entreprenaden har entreprenören rätt till erforderlig tidsförlängning av kontraktstiden. Att notera i sammanhanget är att det inte krävs att beställaren har agerat vårdslöst eller klandervärt på något sätt för att entreprenören ska kunna åberopa denna punkt. Det räcker med att omständigheten ligger inom beställarens kontrollsfär.
Punkterna 2–5 reglerar omständigheter som varken beställaren eller entreprenören har kontroll över, men som ändå kan ge entreprenören rätt till erforderlig tidsförlängning av kontraktstiden. Dessa omständigheter innefattar de i punkterna 2–4 uttalade omständigheterna så som exempelvis krig, epidemi och extrema väderförhållanden. Punkten 5 är en generalklausul som fångar upp omständigheter av vitt skild natur som inte uttryckligen reglerats i övriga punkter men som ändå kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning. En förutsättning för att omständigheten ska kunna åberopas med hjälp av generalklausulen är däremot alltid att entreprenören inte bort kunnat räkna med den och att han rimligtvis inte har kunnat motverka dess negativa inverkan.
Oavsett vilken av ovanstående punkter som är tillämplig gäller att entreprenören, inom den allmänna lojalitetsplikt som råder mellan parter i ett entreprenadavtal, så gott denne kan har en skyldighet att begränsa den tidsförlängning som behövs.
Viktigt att notera är att ingen av de fem punkterna pekar på omständigheter som beror på entreprenören eller något förhållande på dennes sida. Om så är fallet föreligger inget hinder i standardavtalens mening och entreprenören har då inte rätt att åberopa omständigheten som grund för tidsförlängning. Konsekvenserna av en sådan omständighet ansvarar alltså entreprenören för och kan leda till att denne måste betala vite eller skadestånd med anledning av förseningen.
Underrättelseskyldighet
Utöver den generella lojalitetsplikt och underrättelseskyldighet som föreligger mellan parter i ett entreprenadavtal (kapitel 2 § 9 AB 04 och ABT 06) finns särskilda krav på underrättelse vid förekomsten av hinder som regleras i kapitel 4 § 4 AB 04 och ABT 06. Av bestämmelsen framgår att en part utan dröjsmål ska underrätta motparten om ett förhållande som parten insett eller borde ha insett skulle medföra rubbning av tidsplan eller försening av entreprenaden. Om parten inte lämnar en sådan underrättelse till motparten får parten inte åberopa förhållandet, förutsatt att motparten inte insett eller borde ha insett att förhållandet förelåg och att förhållandet skulle inverka på tidsplanen. Det är härmed av stor vikt att exempelvis en entreprenör som stöter på en omständighet av hinderkaraktär, utan dröjsmål och i förekommande fall skriftligen, underrättar beställaren om detta. Om så inte sker riskerar entreprenören att gå miste om sin rätt att åberopa omständigheten som grund för en tidsförlängning. Vidare leder ofta en sådan underrättelse till en praktiskt smidig lösning av problemet. Parterna ska nämligen efter en underrättelse av detta slag försöka komma överens om den ändring av kontraktstiden som förhållandena föranleder (kapitel 4 § 5 AB 04 och ABT 06).
Forcering
Forcering är ett begrepp inom entreprenadrätten som syftar på att entreprenören vidtar åtgärder för att skynda på arbetet i syfte att undvika eller minska en försening av entreprenaden. Forcering regleras i kapitel 4 § 6 i AB 04 och ABT 06. Det finns två olika typer av forcering: beställd forcering och forcering på eget initiativ.
Åtgärderna kan exempelvis bestå i att entreprenören beordrar sina anställda att arbeta övertid eller att entreprenören hyr in dyra maskiner som kan utföra arbetet snabbare än planerat. Forcering kan bli aktuellt när en av situationerna som ger entreprenören rätt till tidsförlängning föreligger men beställaren lägger stor vikt vid att entreprenaden färdigställs enligt tidsplan. När forceringsåtgärder övervägs handlar det alltså om en avvägning mellan tid och pengar. Om beställaren i det aktuella fallet är villig att betala extra för att entreprenaden ska bli klar inom kontraktstiden är forcering en lämplig åtgärd.
Beställd forcering
Beställd forcering regleras i bestämmelsens första stycke där det framgår att en entreprenör är skyldig att vidta forceringsåtgärder på beställarens bekostnad. Denna typ av forcering är relativt okomplicerad och innebär att beställaren ger entreprenören i uppdrag att vidta forceringsåtgärder i syfte att undvika eller minska försening. Entreprenören har då rätt till ersättning för forceringsåtgärderna. I detta fall är parterna överens om att det föreligger en omständighet som ger entreprenören rätt till tidsförlängning. Beställaren vill däremot inte att entreprenaden ska bli försenad och är därför villig att betala extra för att så inte ska ske eller åtminstone minska förseningen. Beställningen av forceringsåtgärderna ska ske skriftligen. Värt att notera särskilt är att entreprenören är skyldig att vidta dessa åtgärder, förutsatt att de inte orsakar denne väsentlig olägenhet.
Forcering på eget initiativ
Forcering på eget initiativ regleras i bestämmelsens andra och tredje stycken som lyder enligt följande.
Stycke 2: ”Om beställaren inte medger tidsförlängning och entreprenören trots det väljer att vidta forcering för att undvika eller minska förlängning, har entreprenören rätt till ersättning för forceringen om det visar sig att entreprenören varit berättigad till förlängning av kontraktstiden”.
Stycke 3: ”Entreprenören skall innan forcering enligt andra stycket påbörjas skriftligen underrätta beställaren om detta med angivande av beräknad kostnad för forceringen. Om beställaren efter sådan underrättelse medger tidsförlängning får entreprenören inte vidta ytterligare forcering på beställarens bekostnad”.
I motsats till situationen vid beställd forcering föreligger här oenighet mellan parterna i fråga om huruvida entreprenören har rätt till tidsförlängning. Beställaren är alltså av uppfattningen att entreprenören ska klara av att slutföra entreprenaden inom utsatt tid och är därför inte villig att betala extra för forceringsåtgärder. I syfte att inte bli skyldig att betala vite eller skadestånd med anledning av en försening kan då entreprenören välja att vidta forceringsåtgärder på eget initiativ. Om det vid en senare prövning visar sig att entreprenören hade rätt till tidsförlängning har denne även rätt till de kostnader som har uppstått med anledning av forceringsåtgärderna. Innan forceringen påbörjas är det viktigt att entreprenören skriftligen underrättar beställaren om detta samt de uppskattade kostnader som åtgärderna förväntas medföra. Om entreprenören underlåter att underrätta beställaren kan entreprenören gå miste om ersättning för forceringsåtgärderna. Värt att understryka är att beställaren har en möjlighet att skydda sig mot de extra kostnaderna som kan uppkomma med anledning av forceringsåtgärderna genom att medge tidsförlängning efter entreprenörens underrättelse. Detta kan vara av intresse för en beställare som anser att det är viktigare att hålla nere kostnaden för entreprenaden än att den blir klar i tid.
Nya standardavtal
AB 04 och ABT 06 är de nu gällande standardavtalen inom bygg- och anläggningsbranschen. Läsaren uppmärksammas däremot på att standardavtalen är under omarbetning och att nya standardavtal beräknas vara färdiga till sommaren 2025. För mer information, läs mer här om de nya standardavtalen inom entreprenadrätten.
Frågor?
Är du beställare eller entreprenör som har frågor? Tveka inte att höra av dig till oss så hjälper vi dig.