När ett barn vårdas med stöd av LVU, alltså med tvång, uppkommer ofta frågor som gäller vårdtidens längd och vad som krävs för att vården ska avslutas.
Som utgångspunkt gäller att vården ska upphöra när den inte längre behövs. Det är barnets behandlingsbehov som ska vara bestämmande för hur lång tid vården ska bestå.
Som yttersta tidsgräns gäller att vården upphör när barnet fyllt 18 år, för det fall att barnet beretts vård enligt 2 § LVU på grund av brister i hemförhållandena. Om barnet i stället beretts vård enligt 3 § LVU, på grund av eget beteende, upphör vården när den unge fyllt 21 år.
Socialnämndens uppgift och ansvar
Socialnämnden ska var sjätte månad överväga om vård enligt 2 § LVU ska upphöra och var sjätte månad ompröva om vård enligt 3 § LVU ska upphöra. Skillnaden mellan ett övervägande och en omprövning är att ett omprövningsbeslut kan överklagas i domstol. Utöver socialnämndens övervägande eller omprövning av vården var sjätte månad ska vården också omprövas om vårdnadshavaren eller barnet (över 15 år) begär det. Socialnämnden kommer då inleda en utredning, även kallad hemtagningsutredning. Efter att utredningen har slutförts kommer socialnämnden fatta beslut om vårdens upphörande. Beslutet kan överklagas i domstol.
För att vården ska upphöra enligt 2 § LVU krävs att både de förhållanden som föranledde vården, liksom barnets vårdbehov ska ha upphört. Förändringarna behöver därtill vara av varaktig och genomgripande karaktär. För att vården enligt 3 § LVU ska upphöra krävs enligt domstolspraxis att det beteende som varit orsaken till vården har upphört, exempelvis ett missbruk, och att förhållandet kan bedömas som stabilt.
Vården kan också övergå till frivillig vård enligt Socialtjänstlagen (SoL) om det finns samtycke till fortsatt vård eller upphöra på grund av att vårdnaden om barnet flyttas över till familjehemsföräldrarna.
Du är välkommen att kontakta oss för ett kostnadsfritt inledande samtal.