Utgångspunkten i svensk rätt är att alla kan bestämma över sin egendom. Det innebär bland annat att alla har rätten att genom gåva överlåta egendom eller genom testamente bestämma om vad som ska hända med tillgångarna efter döden.
Från denna huvudregel finns vissa undantag. En av dessa begränsningar är det så kallade ”laglottsskyddet” som både kan påverka testamenten och gåvohandlingar.
Vad är en laglott?
I Sverige har vi regler om att en bröstarvinge (barn) har en starkt skyddad rätt att ärva en del av sina föräldrars tillgångar. Denna skyddade rätt till arv kallas för ”laglott”. Rätten till laglott kan utgöra hinder mot att föräldrar fritt bestämmer vem som ska ärva deras tillgångar. Genom laglotten ges barnen ett skydd mot att deras föräldrar gör dem arvlösa. Laglottsskyddet är starkt men det kan kräva att en bröstarvinge gör gällande att laglotten blivit kränkt. Den del av en avliden persons tillgångar som inte omfattas av laglottsskyddet kan föräldern fritt att testamentera till någon annan än sina barn.
Hur stor är laglotten?
Laglotten utgör en ideell andel av den avlidnes kvarlåtenskap. Laglotten får alltså betraktas som en andel av dödsboets värde och ger inte den avlidnes barn rätt till en viss tillgång i dödsboet. Laglotten uppgår till hälften av den arvslott som tillkommer bröstarvinge. Hälften av den avlidne personens tillgångar är alltså förbehållna den avlidnes barn att dela lika på. Antalet barn som den avlidne har är alltså avgörande för att bestämma hur stor respektive barns laglott är. Ett barns laglott kan beräknas genom att dela halva kvarlåtenskapen med antal barn som den avlidne personen har. Om den avlidne endast har ett barn så utgör halva kvarlåtenskapen barnets laglott. Om den avlidne har tre barn så är respektive laglott 1/6 av den avlidnes tillgångar och samtliga bröstarvingars laglotter tillsammans är hälften av den avlidens tillgångar (3/6).
Utformning av skyddet
Om en förälder i sitt testamente har åsidosatt något av sina levande eller kommande barns rätt till laglott så har det åsidosatta barnet möjligheten att begära att testamentet jämkas så att barnet ändå får ut sin laglott. En begäran om att jämka ett testamente ska framställas inom sex månader från tidpunkten då barnet delgavs testamentet. Om barnet inte begär jämkning inom dessa sex månader eller om barnet godkänner testamentet utan att förbehålla sig rätten till sin laglott så kan testamentet vinna laga kraft och bli gällande trots att det kränker barnets rätt till laglott. Om barnet däremot inom rätt tid framställer en begäran om att testamentet ska jämkas så ska barnet ges rätt till sin laglott trots att föräldern genom testamentet har uttryckt en annan vilja. För att göra rätten till laglott gällande krävs det alltså att barnet agerar aktivt!
Gåvor under livstiden och det förstärkta laglottsskyddet
Barnens rätt till laglott utgör inte bara ett skydd mot att barnets föräldrar genom testamente begränsar barnets rätt till arv. Det finns även bestämmelser om att laglotten är skyddad mot att barnets föräldrar, i stället för att skriva ett testamente ger bort sina tillgångar när de ännu är i livet (så kallade gåvor för dödsfalls skull). Skyddet mot att föräldrar genom gåvor gör sina barn arvlösa kallas för ”det förstärkta laglottsskyddet”.
För att det förstärkta laglottsskyddet ska bli gällande så krävs det att förälderns syfte med de lämnade gåvorna är att likställa med testamente. Vid bedömning om en gåva är att likställa med testamente ser man till omständigheterna och villkoren under vilka gåvan gavs. Som exempel på omständigheter och villkor som kan tala för att en gåva är att likställa med testamente är att gåvan har lämnats i samband med att föräldern har fått en diagnos om en dödlig sjukdom eller att föräldern ”på pappret” har givit bort äganderätten till en viss sak men förbehållit sig rätten att under livstiden fortsätta nyttja det bortgivna.
För att göra det förstärkta laglottsskyddet gällande så är det inte tillräckligt att barnet begär att gåvan ska jämkas. Processen är mer omfattande och det krävs att barnet som har fått sin laglott kränkt väcker talan i domstol. Sådan talan ska väckas inom ett år från det att bouppteckningen efter den föräldern har avslutats. Om barnet inte väcker talan i tid så har barnet försuttit sin rätt och förlorar därmed möjligheten att klandra gåvan.
Sammanfattning
Frågor om laglottsskyddet och det förstärkta laglottsskyddet kan vara mycket komplicerade och svåra att bedöma. Även utredningen av de faktiska förhållandena kan vara mycket tidskrävande. Ett barn som anser att det har fått sin laglott kränkt har en relativt begränsad tid agera för att kunna klandra laglottskränkningen. Därför är det i allmänhet ett gott råd att omgående kontakta ett ombud om man tror att man fått sin laglott kränkt.
Frågor? Har du frågor kring arv, laglott och laglottskränkningar? Hör gärna av dig till oss så hjälper vi dig.