5. Standardavtalen AB 25 och ABPU 25 – Betalning, dröjsmål och fel samt skadestånd i övrigt (kapitel 6-8)

Inledning

I del 2-4 av artikelserien presenterades de största förändringarna kopplade till kapitel 1-5 i de nya standardavtalen. Denna artikel behandlar på samma sätt innehållet i kapitel 6-8. Läsaren påminns om att artikelserien är baserad på remiss-utkasten till de nya standardavtalen och att vissa förändringar kan komma att implementeras i de slutliga versionerna.

Kapitel 6 – Betalning

Kapitel 6 benämnt ”betalning” i de nya standardavtalen motsvarar kapitel 6 i de nuvarande standardavtalen benämnt ”ekonomi” och, bortsett från språkliga revideringar, är innehållet i huvudsak detsamma. Vissa förändringar beträffande beställarens rätt att hålla inne betalning i olika skeden av entreprenaden har dock genomförts.

Enligt 6 kap. 12 § i de nuvarande standardavtalen har beställaren som säkerhet för framtida avhjälpande av fel rätt att under entreprenadtiden innehålla 10 % av värdet av utförda kontraktsarbeten som dock maximalt får uppgå till 5 % av kontraktssumman. I de nya standardavtalen har denna reglering ändrats, och i 6 kap. 1 § framgår numera endast att beställaren under entreprenadtiden får innehålla 5 % av fakturerat belopp som säkerhet för framtida avhjälpande av fel.

Enligt 6 kap. 15 § i de nuvarande standardavtalen får beställaren i två månader efter entreprenadens godkännande innehålla 5 % av entreprenadsumman jämte mervärdesskatt för avhjälpande av fel som konstaterats i utlåtandet över slutbesiktningen. Därefter får beställaren innehålla ett betryggande belopp. I 6 kap. 3 § i de nya standardavtalen har den specificerade beloppsgränsen om 5 % av entreprenadsumman slopats och där framgår numera endast att beställaren har rätt att innehålla ett betryggande belopp.

Kapitel 7 – Dröjsmål och fel

Kapitel 7 i de nya standardavtalen motsvarar i många avseenden kapitel 5 i de nuvarande standardavtalen.

Enligt 5 kap. 3 § i de nuvarande standardavtalen ska en entreprenör för varje påbörjad vecka som vederbörande överskrider kontraktstiden betala vite enligt kontraktshandlingarna. Storleken på vitet regleras dock inte i standardavtalen och behöver därför särskilt specificeras i kontraktshandlingarna. I 7 kap. 3 § i de nya standardavtalen finns numera direkt i avtalstexten en angiven vitesstorlek om 0,5 % av kontraktssumman. Värt att notera är dock att bestämmelsen är en s.k. täckbestämmelse och att vitesstorleken därför med enkelhet kan justeras om parterna så önskar.

I de nya standardavtalen har det förtydligats att fel som visar sig under garantitiden (som i sig alltjämt är fem år från avlämnandet) ska reklameras senast en månad från garantitidens utgång (7 kap. 8 §). Någon reglering i detta avseende finns inte i de nuvarande standardavtalen och viss oklarhet i fråga om tidpunkten för reklamationsfristen har därför förelegat i branschen.

I sammanhanget ska även nämnas att definitionen av fel i standardavtalen nu för första gången har ändrats i de nya standardavtalen. Sedan många generationer av standardavtalen tillika i AB 04 och ABT 06 definieras fel som ”avvikelse som innebär att en del av en entreprenad inte utförts alls eller inte utförts på kontraktsenligt sätt”. I de nya standardavtalen har definitionen dock ändrats till ”en avvikelse från vad som avtalats avseende entreprenaden på grund av ett förhållande för vilket entreprenören svarar” vilket bland annat framgår av 7 kap. 4 §. Vilka effekter en ändring av ett så centralt begrepp kommer att få återstår att se efter att de nya standardavtalen träder i kraft.

Ytterligare ett förtydligande som implementerats i de nya standardavtalen är att beställaren, i det fall vederbörande har rätt att avhjälpa ett fel på entreprenörens bekostnad, i stället har rätt att få prisavdrag som motsvarar kostnaden för att avhjälpa felet (7 kap. 15 §). Frågan är inte reglerad i de nuvarande standardavtalen, men har prövats i ett centralt rättsfall från Högsta domstolen (NJA 2014 s. 960) och den nya regleringen kan härmed ses som en kodifiering av praxis.

Kapitel 8 – Skadestånd i övrigt

Kapitel 8 i de nya standardavtalen reglerar skadeståndsskyldighet i de fall skadeståndsskyldighet inte finns på annan grund som regleras i övriga kapitel. Bestämmelsernas innehåll överensstämmer i stora drag med vad som gäller i de nuvarande standardavtalen, men vissa förändringar har genomförts.

Den största förändringen är begränsningen av respektive avtalsparts skadeståndsskyldighet vid vårdslöst agerande som orsakat skada. Ersättningsskyldigheten är i de nuvarande standardavtalen begränsad till 15 % av kontraktssumman (5 kap. 11 §). I de nya standardavtalen specificeras att begränsningen till 15 % av kontraktssumman avser ersättningen per skada och att ersättningsskyldigheten begränsas till 30 % av kontraktssumman för samtliga skador (8 kap. 2 §). Samma begränsning är även genom hänvisning till 7 kap. 17 § tillämplig på entreprenörens skadeståndsskyldighet vid skada på annat än entreprenaden som beställaren drabbats av på grund av fel.

I de nya standardavtalen finns också en ny uttalad möjlighet för parterna att avtala om vite för entreprenören vid andra avtalsbrott än dröjsmål. För det fall så sker är beställaren inte berättigad till skadestånd för det kontraktsbrott som vitet avser (8 kap. 4 §).

Nyfiken och vill veta mer?

Kommande artiklar
Tyckte du att denna artikel var intressant och vill veta mer? Då ska du hålla utkik efter den sista delen i artikelserien avseende skillnaderna i de nya och nuvarande standardavtalen inom bygg- och anläggningsbranschen!

Frågor?
Har du frågor om de nya eller nuvarande standardavtalen eller i övrigt behöver hjälp av experter på entreprenadrätt? Läs mer om hur vi på Advokatfirman Glimstedt i Göteborg kan hjälpa dig inom entreprenadrätten.